Den svenska EM-historien lämnar mycket att önska. Det allra första EM-slutspelet med svenskt deltagande fick vi arrangera själva 1992 och första gången vi kvalade för egen maskin blev så sent år 2000.

 

Svensk fotboll har fina och stolta traditioner, dock inte i EM, för även om vi varit bra i övrigt så har EM ofta slutat som en sorglig historia. Åtminstone fram till 2000-talet, för vi har nu kvalificerat oss till fem raka slutspel. En historisk prestation! Men hur var det innan dess?

 

Europacupen för landslag drog igång 1960 med hemma- och bortamöten och utslagning utan slutspel. Sverige deltog dock inte förrän 1964 och då gick vi så pass långt som till en kvartsfinal, där Sovjetunionen blev för svåra. Det skulle också kvarstå som den bästa EM-insatsen till dess att vi tog oss till semifinal 1992.

 

Dystert 60-tal

 

Ett 60-tal där Sverige stod på den absoluta toppen. Faktum är att 1967 sägs vara det år som den svenska välfärdsstaten peakade. Tage Erlander var statsminister och Lennart Hyland vår egen tv-ikon. Och den ekonomiska utvecklingen decennierna efter andra världskriget hade varit remarkabla. Den svenska välfärdsmodellen surfade på en framgångsvåg. Utom på en punkt: fotbollen.

 

1940- och 50-talet var en guldålder för fotbollen i Sverige. OS guld 1948 i London, VM brons 1950 i Brasilien och så det där VM-silvret hemma i Sverige 1958. Vi hade levererat storstjärnor utomlands av yppersta världsklass. Idag känns det nästan overkligt när man tänker tillbaka hur stora spelare som Gunnar Nordahl, Gunnar Gren, Nils Liedholm, Lennart ”Nacka” Skoglund, Kurre Hamrin med flera egentligen var.

 

Om vi antar att de var strax under en viss Ibrahimovic nivå, så är det sedan ett hopp till mer nutida killar som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg och sådana som Torbjörn Nilsson och Bosse Larsson. Därefter ytterligare ett litet glapp till killar i nivå med Jonas Thern, Patrik Andersson med flera. Och sedan ett större glapp ned till dagens landslagsspelare. Så känns det i vart fall, men å andra sidan är det alltid svårt att bedöma samtid i förhållande till historiska bedrifter.

 

Men på 60-talet var Nacka inte längre en dominant i Inter, utan tillbaka på hemmaplan ett försök att få någon rätsida på livet och karriären. Men 1964 blev han uttagen till landslagstruppen tillsammans med en annan magisk lirare före sin tid – Roger Magnusson. Den senare slog igenom i Åtvidaberg där publiken bytte planhalva i halvtid för att få uppleva hans konster på så nära håll som möjligt. Det blev också en bejublad proffskarriär i Olympique Marseille. Däremot kanske inte lika framgångsrik i det svenska landslaget och när jag nu ska försöka sätta ihop en elva med de främsta spelarna i svenska landslaget under 60-talet, så får varken Nacka eller Roger Magnusson plats.

 

Nu ska vi dessutom veta att vi under 60-talet inte tog oss till ett enda stort mästerskap. Hemma-VM 1958 var det sista. Också sista natten med framgångsgenerationerna från 40- och 50-talet, därefter tog vi oss till VM 1970 under en av de gamla hjältarnas ledning: Orvar Bergmark. Men Sverige var inte redo och det hela slutade med uttåg redan i gruppspelet.

 

Och inte blev det bättre, förrän 1992

 

Under 1970-talet tog sig Sverige till samtliga VM-slutspel, men det blev inget EM. Kanske för att det var svårare att kvala in till EM på den tiden och i ärlighetens namn hade turneringen inte samma status som idag. Det var VM som gällde. Men visst fanns där en stor besvikelse, då vi förfogade över ett starkt landslag på den tiden.

 

Kvalet till EM 1980 blev ett fiasko och sedan följde ytterligare missar, då vi under 80-talet varken tog oss till EM eller VM, även om vi var nära vid ett par tillfällen.

 

Efter fiaskot i VM-slutspelet 1990 och en hel del nya namn i Tommy Svensson landslag fanns där väl inga större förhoppningar om en svensk succé i hemma-EM 1992. Men det skulle visa sig vara ett kraftfullt växande embryo till den stora bronssuccén i VM 1994. Sverige förlorade visserligen semifinalen mot ett starkt Tyskland, men hade bland annat slagit ut England och Frankrike i gruppspelet. Så EM 1992 är och kanske förbli Sveriges största succé i EM-sammanhang.