Under 1970-talet spelades två EM-slutspel (1972 och 1976). Ett decennium dominerat av Västtyskland. Vi går tillbaka i tiden och lyfter fram en bästa elva av profiler i de två EM-turneringarna.

 

Västtsykland tog en bestämd och imponerande första inteckning i Europamästerskapet i Belgien 1972 genom att vinna över Sovjetunionen med hela 3-0 i finalen. Då hade man fått kämpa mer mot värdnationen Belgien i semifinalen (2-1), medan ryssarna hade besegrat Ungern med 1-0 i den andra semin.

 

I Jugoslavien 1976 vann till slut Tjeckoslovakien över Västtyskland efter en mycket dramatisk straffsparksläggning, där den tjeckiske eleganten Antonin Panenka avgjorde med en iskall och sedermera världsberömd lobbstraff mot tyske målvakten Sepp Maier. Holland tog tredjeplatsen efter förlängning mot Jugoslavien. Det var faktiskt första gången som slutturneringen avgjordes i Östeuropa.

 

Flertalet profiler skymtade förbi och då frestas man att ta ut en bästa elva som spänner över de två turneringarna och här kommer den (4-3-3):

 

Målvakt:

 

Ivo Viktor (Tjeckoslovakien)

Vann EM med Tjeckoslovakien 1976 som avgjordes på straffar där han självfallet som målvakt blev en av två stora hjältar. Flertalet titlar med sitt klubblag Dukla Prag, men också flera individuella såsom Tjeckoslovakiens Player of the Year hela fem gånger, en gång trea i European Footballer of the Year samt två gånger European Goalkeeper of the Year. Dessutom framröstad som världens 24:e bästa målvakt genom tiderna.

 

Backlinje:

 

Revaz Dzodzuashvili (Sovjet)

En högerback med lång och distingerad karriär i Dynamo Tbilisi. Togs ut i all star laget i EM 1972.

 

Franz Beckenbauer (Västtyskland)

Svår att undvika. Den främste liberon genom alla tider. Nog med i alla världselvor man tagit ut genom årens lopp. Givetvis den enda att komma med i all star laget i EM både 1972 och 1976. Kaiser Franz är gjuten.

 

Ruud Krol (Holland)

Med hela 83 landskamper för Holland och – framförallt – en mycket framgångsrik karriär i ett magiskt Ajax, är det svårt att förbise Ruud Krol. En av de främsta försvararna på 70-talet. Ett litet problem är att hans bästa position var libero, vilket ju även är Kaiser Franz roll. Kanske borde man ha en mer traditionell mittback framför Beckenbauer, men vill man ta ut de två bästa, så blir det Krol och Beckenbauer. Krol är dessutom användbar på fler positioner, såsom defensiv mittfältare och vänsterback.

 

Paul Breitner (Västtyskland)

En annan användbar spelare är Paul Breitner. Kanske en av de mest pokalsamlande spelarna i världshistorien, då hans karriär spann mellan 1970 – 1983 och i klubbar som FC Bayern Munchen samt Real Madrid. Han var dessutom delaktig i västtyska landslagets extrema framgångsperiod mellan 1971 och 1982. Började som vänsterback och gick sedan över till att spela mittfältare. En given spelare i laget och jag tog ut honom som vänsterback.

 

Mittfält:

 

Gunther Netzer (Västtyskland)

En av de främsta tyska passningsspelarna någonsin. Stor stjärna i det då så mäktiga Borussia Mönchengladbach och sedan också i Real Madrid. Dessutom en ledartyp i tremannamittfältet. Under EM 1972 togs Netzer ut i all star-laget, men i VM 1974 var han petad till förmån för Wolfgang Overath från FC Köln. De två goda vännerna ansågs helt enkelt för lika för att spela tillsammans.

 

Antonin Panenka (Tjeckoslovakien)

Mannen som fått en straffspark döpt efter sig. EM-finalen mot Västtyskland 1976 avgjordes på straffar och den avgörande slogs av en viss Antonin Panenka. En lätt chip. Mitt i mål samtidigt som en förvånad Sepp Maier dök mot ett hörn. Fruktansvärt kallt och en elegans i ett avgörande läge som endast kan göras av en fotbollsmagiker. Antonin Panenka. Tjeckoslovakiens playmaker. Given i denna elva.

 

Rainer Bonhof (Västtyskland)

Lite mer defensiv mittfältare som var klubbkompis med Netzer i Mönchengladbach. Dessutom med extremt tryck i bössan, särskilt på frisparkar. Balanserar upp eleganterna Panenka och Netzer.

 

Anfall:

 

Zdenek Nehoda (Tjeckoslovakien)

91 landskamper och 31 mål är imponerande för en teknisk högerytter.

 

Gerd Muller (Västtyskland)

Hela fyra mål i EM 1972 och därmed överlägsen skytteligavinnare. En av de allra främsta goalgetters som skådats. Der Bomber der Nation plockade hem titlar i FC Bayern Munchen och Västtyska landslaget.

 

Dragan Dzajic (Jugoslavien)

1976 blev Dxajic näst bäste målskytt med sina två mål (vilket han delade med Hollands Ruud Geels) och vänsteryttern var minst lika bra som 1968. Nehoda och Dzajic kan ge Der Bomber der Nation precis det stöd som behövs och vi har en oerhört vass anfallslinje. Lägg därtill passningar från Netzer och Panenka.

 

Nära: Anton Ondrus (back Tjeckoslovakien), Herbert Wimmer och Uli Höness (mittfältare Västtyskland), Jupp Heynckes och Dieter Muller (anfallare Västtyskland), Raol Lambert (anfallare Belgien).

 

Kanske lite märkligt att inte Johan Cruyff är uttagen, trots att han och Johann Neeskens deltog i slutspelet 1976. Neeskens blev utvisad i semifinalen mot Tjeckoslovakien, medan Cruyff drog på sig ett andra gult kort, vilket innebar att han var avstängd i matchen om tredjepris. Dessutom förlorade ju Holland. Så inga succéframträdanden av de tu storstjärnorna.